Press

For press and booking inquieries, please click here







Articles

Groove Magazine
 July 9th 2008


Foto: Isabel Johannesson   
Anna Franzon
Fågelvägen är inte alltid den bästa, ibland måste man ta ett par omvägar för att hitta hem. Och så krävdes det också några turer innan Anna Franzon fann det hon sökte.
– Ja, jag har kört mitt klassiska race, jag har spelat jazz, och jag har testat både schlager och dansband.
    Men till slut, efter att ha provat på olika genrer och flyttat runt mellan Stockholm, Barcelona och Malaga, fann Anna ett uttryck som kändes rätt.
    – För ungefär ett år sedan började jag spela mer ute. Då var det bara jag och en gitarr, men i mitt huvud lät det hela tiden som ett helt band, jag hörde slingor jag själv inte kunde spela. Det var så det formades fram, genom att jag saknade det jag hörde i huvudet.
    Och då flyttade hon prompt tillbaka till Stockholm, samlade några vänner hon lärt känna under åren på Södra Latin, och så var Anna Franzon & Sthlms Snyggaste Band bildat.
    Som sagt, ibland måste man ta omvägar. Och ibland underlättar det visst att vara bekant med lite snårigare musik, även om man vill göra mer direkt sådan. För trots att bandets sex medlemmar alla kommer från smalare musikaliska sammanhang, lyckas de ändå göra skinande, glasklar pop tillsammans – med Anna som den strålande ledstjärnan.
    – Anna Franzon är mitt soloprojekt. Det är mina låtar, och det är jag som styr och ställer. Fast det är också jag som får fixa spelningar, sköta alla kontakter och vara ansiktet utåt. Men det fungerar bra. Dom är så proffsiga killar så det är inga problem.
    Till hösten tar dock Anna och hennes stiliga band en tillfällig paus, då hon flyttar till Boston för att plugga på den anrika musikskolan Berklee. Att spela in nytt material på var sitt håll är visst inte ett alternativ.
    – Nej, jag bryr mig alldeles för mycket om feeling och samspel och sådant där. Jag vill ju ha den där känslan som riktiga musiker ger. Och har man så bra musiker med sig som jag har turen att ha då är det klart att man vill låta sig inspireras av dom. Det är ju det som är charmen.
Fredrik Franzén